Att vara domare innebär egentligen att fortsätta vara en del av fotbollen. Många börjar döma för att de har någon anhörig som dömer och fått veta att det är superkul medan andra blir tvungna. Så var inte fallet med Arvid Carlund som började döma för några år sedan.

– Jag började spela som utespelare men kom jag på att jag är alldeles för dålig på att spela fotboll. Istället blev jag målvakt och kände att här kan jag stå. Tills jag kom på att som målvakt ska man inte släppa in några mål, det var just det jag inte var bra på. Fläkt och rörelse är alldeles för roligt och ledde till att jag blev fotbollsdomare istället, berättar han.

Morten Wighorst sa för 16 år sedan att det behövs regler i såväl samhället som i fotboll för att det ska fungera, annars blir det kaos. En fotbollsmatch spelas egentligen mellan två lag, som består av elva spelare var, men en fotbollsmatch kan startas även om det saknas ett par spelare eller till och med ledare. Så är inte fallet när det gäller domare, de behövs. Deras roll är väldigt fundamental, oavsett om det är på eller utanför plan.
– Det blir svårt att starta en match där adrenalinet flödar och alla vill vinna. De många vinnarskallar på en fotbollsplan i Göteborg gör det extra viktigt att det finns någon i mitten som hanterar dem och leder matchen på ett föredömligt sätt, säger Arvid Carlund.

Arvid Carlund tog studenten förra sommaren och har sedan dess jobbat på ett kreditupplysningsföretag som kundsupport. Väl på gymnasiet läste han teknikprogrammet med inriktning IT. Och det är något som han vill jobba med i framtiden. Han berättar att han jobbar för att han vill fundera över vad han vill plugga till, men sannolikheten är stor att det blir något inom teknik.
– I grund och botten vill jag ha något emellan mina år från gymnasiet till universitet. Och samtidigt fundera på vad jag vill plugga i framtiden då blev detta jobb självklart, säger han.

Arvid var 13 år när han började döma fotboll och då som föreningsdomare. Han pratar om att döma som föreningsdomare är en mer utsatt position än att döma i distriktet.
– Som föreningsdomare dömer du unga människor och du är yngre själv. Du kan vara väldigt utsatt eftersom man som föreningsdomare inte har någon som man kan vända sig till ifall det uppstår problem på matcherna. På distriktet har vi ett skyddsnät där du kan kontakta din coach, Osman på förbundet, domarklubben eller någon annan kollega.

Även om det är stor skillnad på att döma förenings- och distriktsfotboll så tycker Arvid att det är roligare idag. Han är väldigt social och tycker om att träffa människor. Genom att vara domare på distriktsnivå träffar han nya kollegor dagligen, oavsett om det är på utbildningar, löptester eller matcher. Att träffa nya människor gör domaryrket väldigt roligt enligt honom själv.
– Jag tycker om att döma i team då det är en härlig teamkänsla och sedan har jag träffat folk på föreläsningar som GIFDK har arrangerat. Det är en jättestor bonus. Och som jag sa tidigare så är det en härlig teamkänsla att vara domare och då blir det lätt att fortsätta, säger han och fortsätter prata om sina mål.

– När jag började döma så var ett av mina delmål att ha assisterande med sig och att mitt namn står högst upp på listan. Det finns kvar än idag. På lång sikt hade det varit roligt att komma på förbundsnivån och se hur långt det räcker. Men man ska också komma ihåg att man ska ha kul när man dömer fotboll, då kommer framgången av sig själv.

Vi tackar Arvid för pratstunden och önskar honom lycka till!

Intervju utförd av: Samarth Katyar